Valladolid, te voy a echar de menos
Vi var ute och upplevde det spanska nattlivet för sista gången igår. Jonathan tröttnade snabbt och stack hem för att sova efter högst en timme. Matilda gick med på att stanna tio minuter på ett annat ställe. Det slutade dock med att vi träffade på ett stort gäng enormt trevliga spanjorer som vi hängde med hela natten. Vid fem kände vi att vi var tvugna att gå hem och få lite sömn, även om det tog emot. Vi hade ju så kul!
För att inte repeterar misstaget vi gjorde förra söndagen när vi råkade sova till två på dagen så satte vi klockan på halv elva. Jag är skumt nog inte jättetrött nu ändå. Så idag har vi bara solat och slappat alltså. Vi satt på balkongen i kanske 27 graders värme och försökte få lite färg. Helt otroligt vad svårt det ska vara att bli brun då! Nu sitter jag åtminstone här med en knallröd näsa. Snyggt!
Vi har även passat på att se stan lite mer idag. Vi gick ner till stranden, in i en kyrka och katedral och till Campo Grande. Campo Grande är en skog som inte ser jättestor ut utifrån, men den döljde allt möjligt! En sjö, flod, café, stor lekplats, påfåglar och en massa växter!
Imorgon är det alltså hemfärd som gäller. Åh, känns lite vemodigt just nu. Det kommer bli sorgligt att lämna Valladolid. Jag känner mig nästan som hemma här redan. Och vädret...jag ser absolut inte fram emot temperaturer under 15 grader på dagarna! En enda dag har vi sett ett tunt molntäcke under eftermiddagen, annars har det varit klarblå himmel varenda dag här.
Innan vi åker imorgon hinner vi med skola i en timme. Sen blir det panikshopping (alla har vi något vi vill hinna få med oss hem), packning och avfärd. Vi ska åka snabbtåg till Madrid. Tar visst bara 50 minuter.
Jaha, det här blir väl sista inlägget från Spanien. Tack till alla som följt vår blogg! :) Vi ses snart!
Adiós
// Marie
La playa
La iglesia San Benito
En trappa i skogen
Katedralen
Salamanca
Vårt första stopp blev på Supercash, ett stort lagerhus där restauranger och barer köper sina varor. Det var därför riktigt billigt och man ville typ köpa en stekpanna bara för att den inte kostade mer än ett par euro. Även spriten och olivoljan var sjukt billig. Vi gick därifrån med varsin flaska olja.
Tyvär kommer inte Marie att komma hem men någon spansk olivolja eftersom hon lyckades kross sin flaska på en bensinmack.
Nästa stopp på vår utflykt blev den lilla byn Herguijuela där vi träffade marmeladkvinnan Juana som gör egen marmelad i sitt hem som hon sen säljer till olika små butiker (även i sverige). Hon var väldigt trevlig och byn var hur fin som helst, mitt ute i ingenstans uppe i bergen.
Efter det åkte vi till någon annan by som jag tyvärr inte kommer ihåg vad den heter. Där åt vi i alla fall en god lunch innan det var dags att forsätta mot nunneklostret. Vi blev alla lite besvikna när vi kom dit. Det var inget "riktigt" kloster utan mer i ett vanligt hus. Nunnorna var i och för sig trevliga och små och söta som nunnor ska vara. Däremot fick vi inte se så mycket av klostret.
Till slut var det äntligen dags att åka till Salamanca. När vi väl var där fick vi cirkla runt en bra stund för att hitta något parkeringsplats. Sen hade vi ca en timme på oss att nästan bokstavligen springa runt staden. Vi hann i alla fall köpa varsitt armband och se några av byggnaderna. Fin stad var det!
Just nu sitter vi alla tre i vårt vardagsrum. Vi har precis haft presentöppning eftersom vi fick varsitt stort paket av Angel då det var sista gången vi träffade honom innan det är dags för oss att åka hem. Vi fick ett diplom var och varsin "vindrickare" som vi kallar det. En slags karaff.
Snart funderar vi på att gå ut och ta en drink och förbereda oss för morgondagens stekardag!
Have fun
//Mati
Fresas
Poco a poco
Jisses, vilken ansträngande dag! Skolan gick uruselt för oss alla tre. Vi satt verkligen och sov och allt som Angela sa gick in genom ena örat och ut genom andra. Det vara fyra plågsamma timmar. Vi gick igenom ytterligare ny grammatik. Vi måste ha gått igenom minst sju olika grammatikavsnitt medan vi varit här. Kaos i hjärnan.
Efter lunchen satt vi på balkongen och solade i över en timme. Skönt! Det tog emot att lämna balkongen vid halv fem för att åka på en Food trade show. En matmässa med anda ord. Vi vandrade runt där inne och smakade på sånt som var gratis. Vi blev överlyckliga när vi lyckades hitta ett stånd med cider. Men fy fabian vad vidrig den var! Mer som vitt vin än cider. Sedan smakade vi på Mojito (smakade verkligen som tandkräm eller munskölj = BLÄÄÄÄ) och ett fint rött vin (inte vår grej heller).
Snart är det ingen tid kvar till shopping! Därför tänkte vi att vi skulle passa på idag. Vi hade ca en timme på oss när vi kom från matmässan så det blev lite panik. Jag lyckades hinna med att köpa ett par shorts åtminstone. I morgon blir det ingen skola för oss för Angel föreslog att vi skulle hänga med honom till Salamanca istället. Inte oss emot! Så det lär bli en heldag där. På torsdag är det inte heller någon skola för då är det helgdag här. Anledning: det är farsdag. Vi borde också införa att farsdag är en helgdag tycker jag. Eventuellt åker vi med amerikanarna någonstans då. Alla affärer kommer ändå vara helt stängda i Valladolid då. Så om vi vill shoppa något mer (vilket åtminstone jag verkligen vill!) så måste det bli innan vi åker hem på fredag. Panik!
Herregud, vi tänkte kolla på finalen av Melodifestivalen nu i efterhand, men det fungerade inte riktigt. Så kollade bara vem som vann. Vi fick ju världens chock! Hur kunde operarock-låten vinna?!
Buenas noches
// Marie
Un día muy diferente
Okej jag håller på att dö av trötthet men jag känner att jag måste berätta om dagen.
Jag och Jonathan åkte som sagt iväg och lämnade stackas sjuka Marie helt ensam.
Angel tog med oss till en rastaurang i den lilla byn Fuensaldaña ca en mil utanför Valladolid. Restaurengen låg under jorden i en gammal vinkällare och det var väldigt mysigt - ända tills Angel föreslog att vi skulle beställa in bland annat komage och blodkorv till förrätt (de som känner mig vet att det inte riktigt är min favoritmat). Det blev till slut så i alla fall och vi beställde också in stekta svampar och en vitlökssoppa.
Tro det eller ej men till sist stoppade jag i mig en bit av komagen och jag kan säga att det fortfarande inte är min favoritsätt. Svamparna var det jag åt mest av och Jonathan räknar blodkorven som en av de fyra godaste sakerna han någonsin ätit! Jag säger inga kommentarer på det.
Iställer var jag mycket nöjd med lammribbsen som vi fick till varmrätt.
Till efterätt åt vi någon slags pudding med kanel och Arroz con leche vilket helt enkelt var risgrynsgröt, också men kanel.
Efter lunchen tog vi oss vidare till nästa lilla by, Mucientes där vi åkte hem till musikerna Paco Díez. Han samlar på gamla instrument som han också lärt sig att spela på. Det var säckpipor, olika flöjter, gitarrer och banjos. Han höll en minikonsert för oss och de Amerikanska eleverna som också var där. Riktigt häftigt eftersom han var så skicklig. Sjunga kunde han också göra!
Efter konserten åkte amerikanerna och jag, Jonathan och Angel blev visade runt i byn av Paco innan det var dags för middag med hans familj.
Det var till en början ganska så obekvämt för mig och Jonathan. Vi stod och hängde i deras kök till det var dags att sätta sig. Vid bordet satt alltså förutom vi och angel, Paco, hans fru och två döttrar samt svärmor. En äkta spansk familjemiddag alltså.
Det var lite stelt för oss i början eftersom vi inte riktigt förstod allt de pratade med varann om på spanska. Men i takt med att vinet dracks upp blev det lättare och lättare. Till slut hade vi väldigt roligt och alla var väldigt trevliga och gästvänliga. Vi pratde en blandning av engelska och spanska och jag tror att alla förstod varann. Vi fick också lära dem lite svenska eftersom alla är väligt faschinerade av vårat språk.
Maten var också väldigt god. Vi åt spansk tortilla (potatisomelett) till förrätt. Därefter grillade Paco något slags fläsk samt lammkotletter i deras stora vedungn som de hade i köket. För första gången här i spanien fick vi en god sallad till maten också!
Jag kan gissa på att Paco var ganska tät, med tanke på storleken på huset osv.
Nu är det dags att sova innan jag slocknar över datorn här.
See ya
//Mati
Komage..
Paco Díez och ett av hans instrument. En fiol gjord av en svensk träsko!
Vinkällare under jorden i Mucientes
"Casa de paloma" Duvuppfödning
Estoy sola y abandonada
Åh, vad kul att få läsa era kommentarer! Fortsätt så. Måste bara få svara på några.
Min mamma: Öm, och varför skulle Petter vara där hade du tänkt?
Sanna: Tack för din snälla kommentar (inte). Jag vet att jag ser helt dum ut på den bilden.
Richard: Kul att du har hittat hit! Hoppas handen blir bättre snart!
Matildas mamma: Haha, ja, det blir otroligt mycket fet mat här men vi ska nog lyckas komma i studentklänningar ändå ska du se.
Den här dagen har gått så hemskt fort. Och ändå har jag verkligen inte gjort någonting. Skola på förmiddagen. Efter tre timmar tyckte Angela att jag skulle gå hem och vila eftersom jag mådde så otroligt illa. Jag har lyckats drabbas av någon typ av magsjuka. Suck. Så vid två for Matilda och Jonathan iväg med Angel till Fuensaldaña utan mig. Jag klarade inte ens av tanken på mat så kände att det var bäst att stanna i Valladolid och vila upp mig. Matilda får väl dra dagens händelser sedan när de kommer hem, när nu det kan bli.
Så nu när de är borta och roar sig så blev jag lämnad kvar med två uppdrag: köpa frimärken och göra spanskaläxan som går ut på att översätta två svenska ordspråk till spanska. Uppdrag ett är åtminstone slutfört.
Jag vågar knappt gå ut nu när jag är helt ensam. Porten är nämligen så enormt svår att låsa upp! Jag kan ibland få stå där flera minuter innan jag lyckas. Hemskt om jag skulle råka bli utelåst nu.
Måste bara få uttrycka mitt missnöje om att spanjorer kallar mig blond. No, soy morena!
Nä, dags att sluta skriva om ingenting. Blir lätt så när man inte har så mycket annat att göra. Jag kanske ska bege mig ut på en shoppingrunda istället...
Hasta pronto
// Marie
Fotos de ayer
"Los Suecos" utanför ett slott som vi besökte igår
Angel
El Castillo
Akvedukten i Segovia
"Grisrestaurangen"
Slottet Alcázar i Segovia som Disney har kopierat rakt av i Askungen
Fler blider kommer imorgon...
Natti natti
Fiesta y fútbol
Vi gick till ett av våra favoritställen Tintin för att leta efter Nacho som vi träffade kvällen innan. Inte ett spår av Nacho förutom att vi såg hans kompis Estefano.
Däremot träffade vi ett annat gäng med Pablo i spetsen. Vi blev presenterade för Costarico, tydligen en lovande torrero (tjurfäktare). Här i Spanien är tjurfäktarna stora stjärnor men varken jag eller Marie var speciellt imponerade. Speciellt inte eftersom han verkade helt apatisk och inte sa ett ord på hela kvällen. Bara stod på dansgolvet med ett stort fult flin. Skum människa.
Lite senare tog de me oss till ett annat ställe där vi träffade massa trevliga människor. Herregud vad många kindpussar som delades ut den natten. Men är man i Spanien så får man ta seden dit man kommer. Dessutom vill alla komma fram och hälsa när ryktet gick om att vi var svenskor. Son suecas, son suecas hördes överallt. Vi var hemma vid halv fem efter en lyckad kväll!
På grund av att vi kom i säng så sent vaknade vi inte förrän Jonathan väckte oss kl två på dagen!
Då var det bara att kasta oss upp ur sängen och ta en snabb dusch innan vi gick ner på resturangen för att äta lunch.
Direkt efter lunchen var de dags att ge oss av mot dagens stora händelse, Valladolid mot Getafe!
Vi åkte som planerat dit med en grupp amerikanska elver och deras två lärare.
Matchen spelades på Nuevo estadio José Zorilla som tar ca 26500 åskådare. Marchen var hyfsat seg fram till 85:e minuten då Valladolid gjorde ett-noll vilket också blev slutresultatet. Synd att Valladolid-svensken Goitom var avstängd.
Efter matchen lyckades vi missa alla bussar som gick hem. Kanske lika bra det eftersom vi istället tog en promenad hem tillsammans med de två lärarna från USA. De var båda runt 25 (?) och väldigt trevliga. Skönt att få prata lite ordentlig engelska för omväxlings skull! Vi bytte telefonnr och ska kanske träffa de på torsdag då vi är lediga.
Vi fick hjälp av en spansk kille med vilken buss vi skulle ta från fotbollen (vi missade som sagt var ändå alla bussar). Men det skumma var att han kom ut från en buss och det första han frågade var om vi var svenskar. Hur kunde han veta det?! Han hade inte hört oss yttra ett ord.
Just nu sitter vi alla tre i lägenheten. Marie har precis ätit pasta med bacon till middag och jag och Jonathan planerar att gå ut och äta pizza nu.
Annars blir de nog en lugn "hemmakväll" ikväll eftersom vi har mycket aktiviteter imorgon. Skola på förmiddagen och därefter en tripp till Fuensaldaña.
Hasta luego
// Matilda
Fiesta
Wejle gick upp 8 idag och hann uppfinna flera bra grejer medan vi sov. En perfekt solstol med hjälp av stolar, bänk och broschyrer samt högtalare av ett vanligt glas
Galna fotbollsnördar
Poserande fotbollsnördar
Estamos muertos de cansancio
Det är helt dött i lägenheten. Eller rättare sagt; Matilda och Jonathan är helt döda. Det är meningen att vi ska ut ikväll men då måste jag väl ruska lite liv i dem båda först. Skulle i och för sig inte göra något om vi gick och la oss nu för har själv varit död hela dagen, men går vi inte ut ikväll lär vi inte hitta någon annan lika bra kväll att göra det på.
Vi testade lite olika pubar och klubbar igår kväll. Inträdet är gratis så det är bara att gå ut och in hela tiden. På tredje klubben träffade vi på en kille som heter (eller kallas?) Nacho. Han snackade tack och lov skaplig engelska så han visade oss var man "ska" hänga någonstans. Han verkar känna hela staden dessutom så han ordnade rabatt åt oss i baren. Vi stack hem vid två eftersom vi skulle till Segovia morgonen därpå.
Så idag har vi alltså haft en heldag i Segovia. Vi har sett några slott bland annat. Så åt vi lunch på en fin restaurang. Varmrätten bestod av gris. Bara gris. Det verkar vara någon specialitet som restauragen har. Vi fick se hur kocken skar den rostade lilla grisen (hela grisen låg på ett fat, chockerande syn!) med en tallrik (!) och sedan kastade tallriken i golvet så den gick i tusen bitar. Tallrikskrossandet var visst till för att visa oss att det var en riktig tallrik han använde. Så fick vi en varsin grisbit (jag slapp en klöv, men fick istället en bit där jag hittade en massa vidriga grejer som jag verkligen inte vill veta vad de var för något). Inget ris, ingen sallad, ingenting. Bara grisbiten. Men det var otroligt gott så det gör inget. Och vi hade ju ändå förrätt och efterrätt också.
Vi fick hälsa på chefen på restaurangen. Han tyckte visst att jag och Matilda såg ut som dockor. Hm...
På väg från Segovia stannade vi till vid ett riktigt häftigt ställe. Kan inte riktigt förklara det, men det var ett otroligt fint landskap i alla fall.
Vi kom inte tillbaka till Valladolid förrän vid tio ungefär så därav tröttheten. Får se om det blir en utekväll nu då... får försöka tjata vidare på att de ska sluta att bara ligga och lata sig!
// Marie
Algunos fotos de la noche
M som i Matilda :D
Marie vid fontänen på Plaza Zorilla
Matilda outside tapasbaren La Sepia
En spansk gata
Me hago la sueca
Vi blev lite konfunderade när vi kom till skolan idag. Porten var låst och ingen öppnade när vi ringde på, trots att lektionen egentligen skulle börja i samma minut som vi kom till porten. Vi stod där ett tag och funderade på om vi hade missat något. Någon minut senare kom japanerna Jury och Anna som går i vår klass. Ca 10 minuter senare kom läraren Angela och släppte in oss. Amerikanerna som brukar vara i skolan innan oss var visst lediga idag så därför var porten låst. Angela har hittills inte varit i tid en enda gång. Brukar man inte säga att spanjorer tar lite lättare på tiden än vad vi gör? Att de inte är så punktliga? Den beskrivningen passar i alla fall på henne.
Efter ännu en krävande men givande spanskalektion satte vi oss återigen på caféet vid Plaza Mayor. Sen gick vi till Angels kontor för att få lite info om idag och imorgon. Det slutade med att vi fyra gick till en fin restaurang och åt lunch tillsammans. Underbar mat för första gången i Valladolid! Inga vidriga pommes frites! Till förrätt beställde vi in fyra olika smårätter som vi delade på och till varmrätt två sorters paella. Min efterrätt bestod av citronsorbet i champagne. MUMS! Jag mår som en prinsessa just nu!
Angel tjatar hela tiden på oss om att vi måste gå ut på kvällarna, så ikväll kanske jag och Matilda ska se hur nattlivet här går till. Jonathan kan antagligen inte följa med för han är på sin praktik. Vi ska försöka få tag i spanjorerna som vi träffade på universitetet. Om vi inte lyckas så skulle visst Angel ringa sina kompisar. Hmm....
I morgon är vi lediga och då bär det av till Segovia med Angel. Han fick någon fix idé om att jag och Matilda skulle ta reda på fakta om staden och guida killarna, bara för att vi var så missnöjda med vår praktik. Men jag tror att vi lyckades tala oss ur uppgiften, halvt åtminstone. Tyvärr måste vi till turistinformationen idag och hämta broschyrer om Segovia. Och jag som sa igår att jag aldrig skulle sätta min fot där inne igen. Suck.
Det finns visst ett spanskt uttryck som heter "Hacerse el sueco", vilket betyder "Att vara svensk". Det används om personer som t.ex. får en fråga men låtsas att de inte hör och bara ignorerar och tittar åt ett annat håll. Alltså: man låtsas att man inte förstår eller att man inte bryr sig.
Angel skrattade åt beteendet och vi hängde på men både jag och Matilda vet båda med oss att vi tyvärr gör precis så lite då och då. Haha, hemskt.
Hm...man tycker ju att mitt namn inte ska vara så svårt för spanjorer att komma ihåg eller uttala. Men Angela kallar mig jämt Méri. Orkar inte rätta henne.
Förresten så får ni ta och kommentera mer. Ni kan ju läsa om hur vi har det men vi vill gärna veta att ni lever också! :)
// Méri
Voy a dormir pronto
Efter skolans slut vid ett gick vi till vårt nya stammis-ställe på Plaza Mayor där solen alltid skiner. Vi tog varsin cola och Jonathan som alltid är hungrig fick sin dagliga precis-innan-lunchen-macka.
Vi gick sen till vår restaurang Doce + Uno, alla var väl som vanligt måttligt nöjda med luchen.
Jag och Marie har även hunnit praktisera två timmar idag. Det gav ungefär lika mycket som förra gången, alltså ingenting. Idag brydde de sig inte ens om att försöka prata me oss utan de satte oss bara vid en dator och pratade sen mest över våra huvuden på spanska. Kul, noooot!
Ibland är det riktigt nice att ha en egen mästerkock i huset! Idag har Jonathan nämligen serverat tagliatelle med bacon till middag hemma i lägenheten. Riktigt gott efter att ha ätit pommes frites fem dagar i rad.
Imogon är det Maries tur att blogga alltså!
Facíííl??
/Mati
(Lägg märke till vår lärares R, det tog två dagar innan vi fattade att det inte va Z:an)
Vamos a steka!
Noticias nuevas
Efter filmen gick Jonathan direkt för att möta Angel och åka till sin praktik.
Jag och Marie fortsätte vandra runt i stan och titta i affärer. Jag kom över ett par nya Converse som var på rea. Sparade därför ett par kronor mot om jag hade köpt de hemma i sverige.
När vi tröttnat på att irra omkring i stan gick vi till La Sepia och beställde in en patats ali-oli, bitar av kokt potatis med aioli.
Ät aldrig för mycket majonäs på samma gång!
Dagarna är minst sagt intensiva och nu är det dags att sova igen, trots siestan vid fyra.
Hasta luego
/Dalli
Un buen día
Ett klassrum på universitetet
Rektorn och vi
Vid katedralen
Haha, skönaste skylten! Till höger: andra hotell
Una visita a la Universidad
Idag hade vi en presentation om Sverige på ett universitet här i Valladolid. Vi var så oförberedda som man nästan bara kan bli, och nervösa! Det visade sig vara en liten klass som skulle lyssna. 13 spanjorer i vår ålder som inte kunde mycket engelska. Hoppas de förstod vad vi snackade om bara, eftersom vi verkligen inte hade haft tid, ork eller lust att göra presentationen (PowerPoint) på spanska. Ca 1½ timme stod vi framme vid talarbordet i en talarsal och pratade. Men den mesta av tiden bestod av att eleverna och lärarna ställde frågor. Spanjorer kan verkligen ingenting om Sverige märkte vi.
Vi bytte mailadresser med två tjejer i klassen efteråt. Sedan fick vi se själva skolan. Väldigt fin! Och omeletten i kafeterian får högt betyg! Hela besöket var riktigt lyckat. Det var roligt att få träffa massa nya människor och få lära dem lite om Sverige, och trots att vi var så oförberedda innan gick det allra mesta superbra.
Efter besöket blev vi skjutsade till vår skola av Angel. Vi kom lagom till sista timmen började. Men fy, vad trötta vi var då. Helt slut i huvudena! Förmiddagen var så otroligt påfrestande för hjärnan och det blev totalt kaos i huvudet av hela tiden skifta mellan tre olika språk. Lite spanska med lärarna och eleverna, engelska med Angel och under nästan hela presentationen och svenska när vi snackade med varandra. Så i skolan var det aningen svårt att koncentrera sig. Jag fick en fråga av Angela som jag började besvara. Sen avbröt jag mig själv och råkade istället säga "Eller vad sa du?" till henne. Hon fattade såklart ingenting. Kaos som sagt var.
Ikväll ska vi se på spansk film i skolan. Sedan ska Jonathan till sin praktik och jag och Matilda ska väl vandra på stan lite. Lär bli en tidig kväll, i alla fall för mig som inte tog någon siesta nu.
Har hört att ni har snö hemma... Inte för att skryta, men jag känner att om jag inte går in från balkongen snart kommer jag bränna sönder både armar och ansikte. Mohahaha
// Marie
